Skip to main content
Områ­dets historia
Från istid till nutid

Gräne Gruva är en spän­nande plats med drama­tisk akti­vi­tet sedan urmin­nes tider. Det började redan för nästan två miljar­der år sedan då berg­grun­den i områ­det bilda­des. Sedan skulp­te­rade isen land­ska­pet och gav oss både getryg­gar och dödis­gro­par. Isen drog sig till­baka och de första bosät­tarna slog sig ner. Fynd från sten- och järn­ål­dern vitt­nar om bosätt­ningar på plat­sen. Under senme­del­ti­den utkäm­pa­des gräns­stri­der i områ­det och kuri­rerna red med andan i halsen mellan befäst­ning­arna. Hund­ra­tals år efter att dammet lagt sig star­tade en lokal brottsvåg.

Geolo­gin berät­tar för oss om händel­ser i plane­ten jordens utveck­ling. Berg­grun­den kring Hols­ljunga och Gräne Gruva består av förg­nej­sade grani­ter som bilda­des för 1700 miljo­ner år sedan.

Grani­terna har sedan blivit kraf­tigt förg­nej­sade vid minst två till­fäl­len. Första gången vid ca 1400 miljo­ner år sedan, under det vi kallar hallandisk oroge­nes (bergs­ked­je­bild­ning). Och sedan igen under den sveco­nor­ve­giska oroge­ne­sen för ca 950 miljo­ner år sedan. Det var i samband med den sista oregen­sen som man tror att delar av grani­ten smälte under jord­skor­pan och bildade den magma som sedan trängde högre upp i jord­skor­pan och kris­tal­li­se­rade som den bergart (pegma­tit) som idag utgör Gräne Gruva.

Vi har den senaste isti­den (Weich­sel), som började smälta för ca 11 000 år sedan, att tacka för det land­skap vi ser idag. Här vid områ­det kring Gräne gruva finns ovan­ligt tydliga spår från när inlandsi­sen drog sig till­baka och skapade nya landskapsformer. 

Här hittar vi ett nätverk av så kallade getryg­gar, eller knivsudd som de ibland kallas, är en skarpt formad mindre ås som bildats där vatt­net runnit under inlandsi­sen. På flera stäl­len i områ­det kan du vandra ovanpå dessa forma­tio­ner, som i prin­cip har sett lika­dana ut sedan istiden. 

Terrängen på områ­det utgörs också av dödis­gro­par som skapa­des i slut­ske­det när isen smälte undan. Stora isblock som ibland blev liggande i land­ska­pet omgavs av sedi­ment som trans­por­te­ra­des av det smäl­tande isvatt­net. När sedan isen smälte bort “säckade” sedi­men­ten ihop, unge­fär som en punk­te­rad ballong, och kvar blev en sänka.

Läs mer om hur land­ska­pet kring gruvan bildats

Allt eftersom inlandsi­sen smälte undan började bosät­tare upptäcka områ­det kring Gräne. Då områ­dets högsta punkt ligger ca 190 m.ö.h. kan en leka med tanken att detta var ett av de första områ­den av fast mark de stötte på. 

Det vi faktiskt vet är att männi­skor bodde här på sten­ål­dern då man funnit spår efter bosätt­ningar och odlings­rö­sen från denna tid. Likaså finns här spår efter järn­fram­ställ­ning från järn­ål­dern i form av slaggrester. 

Trak­terna kring Gräne var under senme­del­ti­den cent­rum för stor oro och gräns­stri­der mellan Sverige och Danmark. Med syfte att försvara Sveri­ges grän­ser i väster bygg­des två fäst­ningar. I väster förla­des Öres­tens fäst­ning strax söder om Skene, troli­gen byggd kring år 1366. I öster låg Kinda­hus fäst­ning, vid det som idag är Östra Frölunda. Denna förskans­ning tros ha anlagts runt år 1250 och var då det enda gräns­fäs­tet mot Halland.

Mellan dessa fäst­ningar sträckte sig en kurir­led där budbä­rare tros ha ridit mellan de båda borgarna med post. Denna kurir­led löpte rakt över gruv­om­rå­det mellan Holsjön och Lilla Hallången. Idag är den 50 kilo­me­ter långa leden en vand­rings­led där en kan vandra i kuri­rer­nas spår.

Berg­grun­den vid Gräne visade sig inne­hålla flera intres­santa mine­ral. Fältspat och kvarts var de huvud­sak­liga råva­rorna och dagbrot­ten var en vanlig syn i trak­ten i slutet av 1800-talet. Inom en mils radie runt Gräne fanns inte mindre än tio gruvor. 

Gräne Gruva var i bruk mellan 1899 — 1932 med främsta syftet att leve­rera fältspat till pors­lins­in­du­strin i Tyskland. På områ­det fanns bland annat dagbrott, dyna­mit­käl­lare, smedja och järn­väg. Fältspa­ten trans­por­te­ra­des på järn­väg till hamnen i Falken­berg och däri­från vidare med båt till Tyskland.

I gruvan utvanns också det radi­o­ak­tiva mine­ra­let euxe­nit. Ett radi­o­ak­tivt mine­ral som sägs ha skic­kats i forsk­nings­syfte till Marie Curie – den tvåfal­diga Nobel­pris­vin­na­ren som bland annat upptäckte grun­däm­net Radium. Euxe­nit trod­des också ha lind­rande hälso­ef­fek­ter och syddes in i så kallade “radi­um­du­kar”, i tron om att det kunde bota reumatism. 

Efter gruvans nedlägg­ning i början på 1930-talet så var områ­det mer eller mindre öde. Under 1960-talet bedrevs entre­pre­nad­verk­sam­het på plat­sen då delar av områ­det använ­des som sandtag.

Läs mer om hur gruv­drif­ten vid Gräne

På 1970-talet gjorde Allan Svens­son i Brunarp det till sin uppgift att göra Gräne Gruva känd som frilufts- och rekre­a­tions­om­råde. Något som han till­sam­mans med lika­sin­nade och välvil­liga kraf­ter lycka­des bra med.

Markä­ga­ren jobbade sedan vidare utifrån Allans vision och idag är Gräne Gruva ett lika popu­lärt som själv­klart besöks­mål i trak­ten. Här samlas stora som små för att njuta av fria upple­vel­ser som gör gott för själen – hela dygnet, varje årstid och i alla väder. 

Här kan du hänfö­ras av berg­väg­gen vid Fäxhults grotta. Fanti­sera om det slit­samma arbe­tet vid gruvan. Se hägern sitta i en hög tall och äta sin medhavda fisk. Buslek med barnen på Troll­tor­get. Grilla och fika vid gruv­seg­let. Rovfåg­lar som spejar från hög höjd. Stå vid en utsikt, se solen gå ner och färga himlen rosa. Sitt på bron vid maden och lyssna på fågel­lä­ten i skym­ningen. Kanske älgen lunkar förbi en bit bort. Ljuset från Över­lida glitt­rar i andra änden av sjön. 

Välkom­men att vandra genom vår histo­ria – från istid till nutid.

Läs mer om vandringslederna